En författare har problem med sitt skrivande och samtalar med sin son Nikolai. Han är sexton, intelligent, krävande, charmerande och inte sällan otålig och anklagande mot sin mor. Han ber henne att förstå, blir besviken när hon inte gör det. Han tycker att hennes svar ofta blir till banala uttryck. Men där finns också en oerhörd värme och närhet. Det är bara ett fel med deras relation: Nikolai är död. Han har begått självmord och hans mor gör sitt yttersta för att förstå hur det kunde ske. "Jag var nästan du en gång", säger hon, "det är därför jag måste uppfinna den här världen för att tala med dig."
De talar om sorg, moderskap, minnet och hur orden ofta sviker när man behöver dem som mest. Nikolai förklarar aldrig varför han avslutade sitt liv, men det förtvivlar hans mor att tänka på allt detta mörker hon aldrig kunde tolka. Hon försöker att hålla tankarna borta från den sista dagen, men minns varenda steg hon tog den tagen fram till hon f**k beskedet om vad som hänt. Hon berättar också att hon en gång skrev en roman som handlade om en kvinna som miste sin son i självmord. Kvinnan var fyrtiofyra år. "Jag visste inte att samma sak skulle hända mig när jag fyllde fyrtiofyra." Hennes son svarar: "Du kanske skrev romanen för att kunna förbereda dig."
Dit mina tankar inte når är en hypnotiskt vacker roman som inte lämnar någon oberörd, skriven av en av USA:s mest hyllade författare.
"Vår tids mest intelligenta, insiktsfulla och hjärtskärande bok. Jag trycker den i handen på alla som jag möter och säger: Läs!" Andrew Sean Greer
