''Det var som det var, summerade Münster uppgivet när han lämnade polishuset: Av okänd anledning hade en okänd gärningsman mördat en harmlös pensionär - på det mest bestialiska vis. Det hade gått fyra dygn sedan dådet och man hade fortfarande inte kommit i närheten av en lösning.
Ännu en gång dök några ord av Van Veeteren upp i huvudet på honom.
Det är med polisarbete som med livet, hade kommissarien konstaterat över en fredagsöl på Adenaar's för några år sedan. Nittifem procent är bortkastat.
Var det inte dags att vara framme vid de där sista fem procenten? Undrade Münster. Borde inte genombrottet komma snart?
Eller var det så att dessa dystra kungsord från Van Veeteren var ett slags vink om att han borde titta in på Krantzes antikvariat? Söka upp kommissarien?'' Münsters fall är den sjätte romanen i serien kring Van Veeteren. ''... den bästa svenska deckare som skrivits sedan Maj Sjöwall och Per Wahlöö 1967 klippte till med Den vedervärdige mannen från Säffle.'' Christer B Johansson, Nerikes Allehanda
