I maj 2010 åkte de femhundra svenska soldaterna i FS19 till Afghanistan för att ”upprätthålla freden och stötta civilbefolkningen”.
En grupp fabriksarbetare, studenter, officerare, poliser, brandmän och arbetslösa hade ryckt in för att göra utlandstjänst i ett krigshärjat land. På Livgardet utanför Kungsängen i Stockholm hade de undervisats om Afghanistan, övat med sina förband och fått kunskap om vad som hänt under tidigare missioner. Men det var svårt att förbereda sig helt på den verklighet som väntade.
Under de kommande månaderna blev de utsatta för våldsamma attacker av talibaner och tungt beväpnade knarklangare, tvingades hantera en korrupt poliskår, kidnappningar och vägbomber samt utstå oändliga timmar av väntan.
Johanne Hildebrandt följde soldaterna i skyttekompaniet från utbildningen till deras riskfyllda uppdrag i ett av världens fattigaste länder. Hon mötte bland andra Oscar som hamnade i de hårdaste strider en svensk soldat befunnit sig i på många år. Pierre, som efter flera år som civil återvänt till soldatlivet som han både älskar och hatar. Och Marcus som tidigare bara varit utomlands en gång i sitt liv och som två veckor efter ankomsten deltog i en av de största operationer som svenskarna genomfört.
Resultatet är ett unikt reportage om den svenska insatsen i Afghanistan. Om vad man försöker åstadkomma, om svårigheterna, om vad den krigströtta civilbefolkningen tycker och hur det egentligen är att vara på plats. En nödvändig läsning för alla som tror att de vet vad som sker med de soldater som Sverige har skickat ut i krig.